1. jag pratar nu för tiden delvis jeppisdialekt. "ska vi fara å ita na saan?" säger jag helt på riktigt.
2. känslan att ha krabbis och vara full samtidigt. den mest bisarra känslan någonsin.
3. borde man anta att alla i hela världen läser ens blogg och facebook-statusar och inte inser att ett liv är mer nyanserat än så här? och var drar man gränsen när man bloggar/facebookar, för ens riktiga liv handlar ju även om interaktion mellan människor, får ens sådant vara med? ska man vara personlig utan att vara privat och vägra ta upp namn eller händelser som skett tillsammans med en annan människa? sitter alla framför datorn och försöker räkna ut vem, vad, hur, när kring allt som skrivs? (exempel se punkt 4, 5, 6, 7)
4. fascinationen när någon man är lite bekant med sitter och hånglar med någon och man försöker titta bort men ens blick ständigt dras dit.
5. hur vänskap och bekantskap går i vågor. ibland sitter man nästan ihop med någon som man ett år senare inte skulle prata med om man skulle möta dem på gatan.
6. bilder på facebook av högstadieklasskamrater som fortfarande har samma jeans och utseende. sex år senare.
7. när man nästan tre år för sent genom öns åa-mejlinkorg får reda på att man har varit otrogen med någon mot en okänd människa. borde man be om förlåtelse? är jag plötsligt en sämre människa nu?
2 comments:
5. Å så finns e folk som e int spelar na roll att man int sir så ofta, man väit vann man har dom äntå(som tu å ja :P)
6. Extremt fascinerande (ja tycker lite synd om dom ibland, men he får man int tal högt om..)
7. Nä. Man e int sämre människa å borda int be om förlåtelse. Not your problem, om du vid tillfället för händelsen dessutom va totalt ovetande.
5. sant! he je no tur att e finns tåli mäniskor å!
6. jag å... no fö att täj säkert je nöjd me sena liv å tycker att just täjjde jeansen je så bra att itt di vill lag bort di. (å ejentligen je ja no kansji na lite avonsjuk å, ja får no itt påmme na oåv mena jeans ja had på nion).
7. bra! tack! (haha :D)
Skicka en kommentar